Utebliven missfall

Missfall v. 9

Hej! ♥

Jag varnar för en känslig text!

 

Lyckan var där, vi skulle få vårat 4: de barn tillsammans. Det var en blandning mellan lycka, spänning och lite oron. Vi har 3 små barn här hemma skulle vi klarar av en 4de? Dom tankarna började cirkulera hos oss, men svaret var såklart att vi klarar det men det var den lilla spänningen och oron som fanns tillsammans med den stora lyckan.

I vecka 7 började jag få lite bruna flytningar. Jag ringde till 1177 vårdguiden och prata med dom och frågade om detta var normalt.
– Oh ja, väldigt normalt är detta såhär i början av graviditeten, inget att oroa dig för!
Va skönt tänkte jag, men oron fanns ändå där om det var ett missfall på gång. Efter någon dag upphörde detta, vilken lättnad!

 

Vecka 8+6 kom och jag började få en kraftigare mensvärk och dom bruna flytningarna kom tillbaka, nu fanns det även lite färskt blod. Oron kom till mig snabbt och jag var nu inställd på ett missfall, jag åkte till Gyn. akuten på Huddingesjukhus. När jag kom dit undersökte dom mig och kunde se att jag var gravid då gravid testet visade positivt fortfarande, JA tänkte jag! Då kanske det inte är ett missfall. 

Efter en liten stund fick jag träffa läkaren och göra ett ultraljud undersökning, och jag fick se på skärmen och man kunde se fostret tydligt. Där är den men va stilla den är, och plötsligt fick jag en känsla till mig att den inte levde.

– Jag kan tyvärr inte se att hjärtat slår, sa läkaren. Men jag ska hämta en annan läkare som får titta också.
En annan läkare kommer in och bekräftar att hjärtat inte slog.

Jag blir helt tom i huvudet och det känns som någon slänger en stor tung sten på huvudet som är fylld med sorg.

Måste hjälpa kroppen med tabletter

När man får uteblivet missfall så måste en special läkare titta och bekräfta detta innan man påbörjar behandlingen för att få ut fostret och allting. 
Läkaren var på operation så jag åkte hem och åt lunch och sedan återvände jag till sjukhuset och fick träffa spec. läkaren. Hon bekräftade att fostret inte levde och hon mätte fostret och kom fram till att hjärtat slutade slå för ungefär 1 vecka sedan när jag var i ca. veckan 7+5.

Då kroppen inte har gjort sig av med detta så rekommenderade dom att jag skulle hjälpa kroppen med detta genom att ta tabletter som driver ut det. 
1 tablett fick jag på en gång och så fick jag med mig 4 st. som jag skulle ta hemma 24 timmar efter första tabletten.

Känslan att lämna sjukhuset och åka hem och veta att man inte längre kommer att ha en bebis vid den tidpunkten som det var beräknat kändes väldigt tungt! Det kändes också väldigt jobbigt psykiskt och påbörja behandlingen som drev ut allting och att inte kroppen gjorde sig av med detta själv genom en blödning.

♥ När jag kom innanför dörrarna hemma så möts jag av 3 små glada barn springandes till mig och vardagen fortsatte rulla på som vanligt. En stor kontrast för ens känslor! Tungt besked bara 20 minuter innan man kommer innanför dörrarna och möts av glädje från barnen. Poker facet kopplades på tills dom hade somnat på kvällen. 

Dagen efter...

Nu sitter jag här dagen efter och väntar på att kl. ska bli 15 då jag ska ta mina 4 andra tabletter som sätter igång och får ut allting. Det är psykologiskt jobbigt och behöva vänta på ett klockslag för att göra detta man vill bara få det överstökat och göra det på en gång då man vet att det inte finns nått som lever inuti en.

Jag funderade ett tag på om jag skulle publicera detta inlägg… Om jag ville gå ut med detta för så många människor.. För det är ju väldigt privat.
Jag valde till slut att göra det. Jag skriver detta bla. för att få ut mina känslor, men jag vill också skriva om detta då missfall är väldigt vanligt men det pratas aldrig om det! Det är en sorg som många går igenom och det delas och pratas inte mycket om det.

Självklart är detta väldigt individuellt om man vill dela med sig och prata om ett missfall eller inte.

Kan jag ha gjort något annorlunda?

Den meningen kom till mig direkt jag fick reda på detta, man skuldbelägger sig själv snabbt.

Ett missfall i tidig graviditet (Före graviditets vecka 12) är väldigt vanligt och orsakas oftast av fel i utvecklingen av det befruktade ägget, tex. Pga. kromosomrubbning, hög ålder mm.

Det som är väldigt viktigt och veta tycker jag är att man aldrig kan påverka ett missfall, det är kroppen som säger ifrån att något inte stämmer med fostrets utveckling.
Så som tex. Träning, sex, olyckshändelser mm. Orsakar inte ett missfall.
Alkohol, droger och rökning ökar dock risken.

Det är viktigt att veta också att bara för att man har bruna eller liknande flytningar eller små blödningar i början av graviditeten så behöver detta INTE betyda missfall, det är vanligt att man har det i tidig graviditet (innan vecka 12). Jag skriver inte detta för att jag vill skrämma upp utan jag skriver pga. att någon annan som är med om ett missfall ska veta att personen inte är ensam, vi är många väldigt många som är och har varit med om detta och chanserna att bli gravid igen inte är mindre för att du har fått ett missfall. 

Skuldbelägg inte dig själv du kan inte ha gjort något annorlunda för att detta inte skulle ha skett!  

Kram, Jannice. ♥

Följ mig på sociala medier!

Dela på facebook.
Share on facebook
Facebook